Dagbok 080630 23:59 Precis som Micke antyder i min gästbok så går man inte från en elfteplats som bäst till en femte utan nya prylar.. I mitt fall så har jag bytt sadelstolpe sedan senaste MTB-tävlingen. Från en med 25 mm setback till denna FSA utan setback. Detta gör att jag nu sitter 13 mm längre fram än tidigare under säsongen. Mer jobb för låren, mindre jobb för vaderna är tanken bakom detta. Eller så är det bara för att jag gillar att sitta jättelångt fram. Om man ska tolka Mickes inlägg på ett lite djupare plan så skulle man kanske ana att det inte bara är prylar som ändras för ett ovanligt bra resultat. Här är mina ursäkter för att det gick bra just igår: Jag drack en starköl till maten kvällen innan. Detta har jag iofs gjort förr också, dock utan framgång... Jag sov mer än jag gjort någon annan natt den senaste månaden. Över åtta timmar fick jag ihop. Jag provade faktiskt att starta utan någon som helst uppvärmning. Mer än att jag cyklade 3-400 meter från hotellet till startområdet 45 minuter före start. Istället för uppvärmning hängde jag lite i tältbyn. En till orsak till ovanligt bra placering är ju att det faktiskt saknades några duktiga cyklister. Men säg den tävling där alla dom bästa varit med. Det är alltid några som saknas. Avslutar med en bild på hojen strax efter målgång: 080630 10:00 Lyckades ta min första topp 10 på en långloppscup idag och slog samtidigt till med min första topp 5. Slet mig med i tätgruppen i 70 av dom 78 kilometrarna. Max låg dock före gruppen, så jag satt i den jagande klungan. Loppet var en blandning av tur och otur för mig denna gång. Till att börja med lossnade klossen under skon efter knappt tre mil av tävlingen. Först var jag orolig för att det skulle vara något annat, som vevarmen eller liknande. Men kom fram till att det var klossen som satt löst. En annan sak som säkert inte bara har med otur att göra... I en tvär kurva, med 40 km kvar, i hög fart såg jag Palmberg fick släpp på bakhjulet. Hånade hans däck och kurvtagning i en sekund ungefär innan det var min tur att svänga. Fick toksladd på båda däcken och gled omkull. När jag stannat hade jag snurrat 180 grader och satt kvar med fötterna i pedalerna och hade händerna på styret! Hoppet är ju det sista som överger en, jag kunde ju kanske ha rätat upp sladden..... Vred ur fötterna vilket var lite krångligt med en lös kloss sprang igång och hoppade på cykeln i äkta CX-stil. Tyvärr var det en av dom tyngre växlarna i också så det blev ingen raketstart. Trodde här att loppet var kört men lyckades slita mig tillbaka till täten på någon kilometer. En sak som inte alls har med otur att göra egentligen.. Mina bromsbelägg bak tog helt slut tidigt i loppet. Så det blev mycket frambromsande, och det är inte så kul på en lerig bana. Sista 5-6 km var också frambeläggen nedslitna. Borde ha bytt bromsbelägg innan loppet. Men jag hade tur också. Efter 56.3 km fanns ett spurtpris som Max tog och sedan fullföljde han också. Det blev jakt och jag tappade några sekunder i skogspartiet som följde. Så kom vi till en stigkorsning där man skulle välja höger eller vänster beroende på om man körde hela Ränneslättsturen eller motionshalvan. Jag såg skylten tydligt och svängde vänster, såg då mina konkurrenter stå stilla till höger. Den fribiljetten in i klungan tackar jag för. Efter utförskörningen var det inte en pil som visade vart vi skulle. MC-killen sa höger och gasade på. Vi samlade ihop oss och började jaga. Efter några hundra meter så kommer MC-killen igen och säger att vi åker åt fel håll. Skit också. Nu har ju Max antingen fått jättestor lucka, eller kört fel han också. Tre kilometer efter spurtpriset passerade banan vid samma område igen och vi får då tidsrapporten 1½ minut efter. Ni får ju dra slutsatsen själva, körde Max ifrån oss med 30 s/km eller hade den dåliga markeringen hjälpt honom en aning? Med två mil kvar, var det nu ganska klart att Max skulle vinna. Jag hade fått bekänna färg en gång och nu var siktet inställt på att hänga med så länge som möjligt och kanske kunna spurtslå någon i gänget som bestod av Palmberg, Bleckur och Bergkvist. Palmberg noterade att jag hade trötta ben och började grilla på i skogarna. Jag stretade mot så länge jag orkade men med 7-8 km kvar till mål så fick jag släppa en liten lucka i skogen. Ute på grusvägen vände sig Palmberg om och såg att jag hade några sekunder upp. Då lade han i motorcykelväxeln och jag var avhängd på riktigt. Höll dock runt 15 sekunder i några kilometer. Men sista fem kilometrarna såg jag ingen. I mål var jag 3.08 efter Max som vann, 1.06 efter Palmberg på andraplats och 23 sekunder efter fyran Bleckur. Jorå så att. Nu ska jag och Filip ut och plaska i vattenpölarna. 080627 23:29 Jepp, idag rastade jag skogsmoppen för första gången sedan Lida Loop tror jag. Cykeln gungade fram och det krävdes mycket kraft för att få någon fart att tala om. Fick kolla flera gånger ifall jag punkterat eller ej. Och detta var innan jag låst upp gaffeln.. Jorå så att. Lite annorlunda hoj mot smalhjulingarna jag bott på de senaste veckorna. Men jag fick upp rätt bra fart ändå till slut. Körde med näst tyngsta växeln i när det var platt grusväg och motvind. Efter passet tog jag en avstickare till Lugnet för att heja på Stevens-Samuel. Då körde jag tyngsta växeln uppför Lugnetleden till Lugnet. På distanspuls. Fick för övrigt köra bra fort idag för att ens hålla distanspuls. Antingen är jag i form eller sliten, tänkte jag först. Men med tanke på att jag kunde hålla hög fart länge, så gissade jag till slut på hyfsad form. Nu på kvällen har jag en annan gissning, förkylningsform. Ni vet, komaform ena dagen, förkyld andra dagen. För jag har känt nå skit i halsen nu. Har varit rätt trött många dagar också så kroppen är väl i vekaste laget. Tänkte slagga nu så kroppen får lite vila. Har också druckit honung med lite vatten i. Tog en bild idag, tänkte ta flera men hade fullt upp med att hålla pulsen uppe. 080625 23:04 Ursäkter är egentligen inget skoj att läsa. Men jag måste gnälla lite efter dagens flopp. Jag blev 28. Efter helgens hårda arbete på cykel och med nattjobb så hoppades jag på några nätter med god sömn. Tyvärr har Filip ont någonstans och i natt var han vaken länge och skrek. Kunde bara inte komma till ro. Så jag är lite trött i kroppen. Men det gjorde nog inte så många sekunder idag dock. Igår krånglade vevpartiet ihop sig. Så det byttes igår kväll. Så jag gick från långa vevar med sänkta pedaler till 172.5 mm korta vevar utan sänkta pedaler. Detta gjorde att jag idag satt ungefär 12-13 mm för lågt. Integrerad sadelstolpe kanske är bra för något, men det är inte bra när ramen är sågad och man behöver byta vevparti och pedalsystem.. Nåväl, där satt inte allt heller. Taktiken var att gå ut lugnt idag. Backen var trots allt slut efter 15 km och då hade man 35 kvar till mål så på toppen ville man ha krafter kvar resonerade jag. Jag gick ut lite väl lugnt kanske och låg 2 sekunder efter en kille som startat två minuter före mig, som jag tänkt köra ikapp. Detta innan det brantaste partiet på banan. Killen som startat en minut före mig hade jag nog tagit in 20 på ungefär men i vreden över att bara ligga tvåa så körde jag riktigt snabbt i branten och efterföljande del på platån. Tog in 22 sekunder bara på kilometrarna i och strax utanför Vintjärn. När jag skulle utför igen efter 35 km så fegade jag även utför. Fegkörning upp och fegkörning ner. Klart det går långsamt då. Så här i efterhand ångrar jag att jag tog det så lugnt i början. Inte riktigt min stil faktiskt, och det hade varit bättre att försöka och misslyckas än att komma i mål med krafter kvar. Nä, ingen bra insats idag. Inget att ta med mig i minnesbanken. Fredrik Ericsson lyckades vinna.Vid vändpunkten var han 9 sekunder efter Gustav Larsson, i mål var han 25 före. Grymt starkt. Undrar om han ska köra OS... Imorgon ska jag avnjuta en MTB-tur. Idag var jag förresten med i TV. Har jag hört. Såg ni mig? 080624 23:29 Imorgon är det tempo-SM och jag är jävligt oladdad. Faktiskt. Var ute och rullade banan med favoriten Darvell idag. Han är så stark. Vi mötte en av dom som skall försöka klå Darvell imorgon, nämligen Gustav Erik Larsson. Vi mötte honom två gånger faktiskt och han körde minst ett varv på banan. För mig kändes det skit. Jag startar som nummer tre utav dom 78 anmälda. Först i mål tänker jag vara. Sen får vi väl se hur långt det räcker. Jag var 25:a i fjol, hade hoppats på bättre i år. Men just nu vet jag inte. Äsch. Nu ska jag gå och sova. 080624 11:05 Det är viktigt med supportrar som tror på en, speciellt i tider av motgång. Idag ska jag nog rulla lite tempohoj, Det går visst en tävling i Svärdsjö imorgon och eftersom Svärdsjö bara ligger knappt tre mil bort så tänkte jag passa på att vara med. Sedan ser jag givetvis fram emot SM den 29:e, november. För på söndag är jag inte med, då är jag i Eksjö och vinner Ränneslättsturen. 080623 13:35 Anledningen till att jag inte hängde med täten uppför Skeerbackarna i år är ju att jag kör Ultegra SL och inte Dura ace, som i fjol. Och jag som först trodde att jag blivit sämre... 080623 11:35 Jag blev förresten 24:a på Soldvarvi, glömde tydligen att skriva det. Kollar man resultatlistan så står det att vi höll 48.8 km/h. Visst gick det fort, men kanske inte så fort? Nåväl, det finns många olika sätt att skriva om ett resultat på. Här följer några exempel som rör mitt resultat på Soldvarvi, kan vara värt att tänka på när ni läser på idrottares hemsidor om deras framgångar... Alla är sanningen, bara framställd lite olika. Klungan sprack i småbitar och jag hamnade i andraklungan där jag spurtade in som trea. Vi i Falu CK hade hela tre man framme i den lilla tätgruppen och jag bevakade dom bakom så ingen kom ikapp. Rullade i mål efter ett bra arbete för mina kamrater.(Okej, denna var lite av en lögn då jag inte gjorde ett skit för lagkamraterna..) Farten var för hög för några framför mig som tvingades släppa lucka, och jag hade oturen som satt bakom dom. Farten var en bit över 50 km/h och jag klarade inte att täppa till luckan som dom andra släppt. Jag tappade täten och fick kämpa om en plats längre ner i fältet, vi undvek att bli varvade med nöd och näppe. Av 81 anmälda lyckades jag bli tjugofyra. Jag blev 24:a av 55 startande. Sanningarnas sanning: Jag blev femte sist. 080622 23:51 Att köra GP-lopp och göra bra ifrån sig är så lätt att det blir jävligt svårt. Grejen är att man bör sitta topp 10 hela tiden. Och det vet alla, så alla försöker sitta där framme. 2007 var jag i mitt livs form på Solleröloppet och Soldvarvi, i år var jag inte i mitt livs form. Det gör en jävla skillnad när det blir GP-lopp. Försökte hela tiden ta mig fram men orkade inte med mig själv. Eller snarare, jag var en av alla dom som inte orkade med den där Gesundabon, Nicklas. När klungan var ungefär 40 man stor så gick han upp och drog två varv på raken. Jämn fart vilket borde ha gjort att alla kunde hänga med. Men klungan slaktades och minskade med hälften ungefär. Så grymt halvstark kille. På Solleröloppet så drog han ju Westergren och Lindgren och stötte sedan av dom från spets, mer eller mindre. Han verkar ha prickat in SM-formen.. Eller så har han kanske missat formtoppen med en vecka... Nåväl, GP-lopp. Jag var en av dom fattiga riddarna som fick sträcka vapen när Nicklas malde sönder oss mänskliga cyklister. Hamnade med två andra som jag kände mig starkare än så jag stötte ifrån dom i ett desperat försök att ansluta. Kom löjligt nära efter målbacken, men då trampade klungan på i full fart samtidigt som jag trampade syra. Kom efter ett tag ifatt en cyklist och tillsammans jagade vi ett annat par avhängda cyklister. Tänk om dom skulle ha sett oss och slagit av på farten lite.. Samarbete mellan fyra går så mycket snabbare och lättare än att sitta två par med 100 meters lucka. Nåväl, vi kom ikapp dom. Det kostade mig några levnadsår tror jag. Vi fyra fick nu lite bättre fart och närmade oss ytterligare tre. Mina ben blev mer och mer grillade men jag gick runt för det mesta. Men när vi blev sju så började jag bli riktig landsvägscyklist och hoppade det mesta när det gällde dragjobb. Tror jag lyckades stå över all fartvind sista två varven. Och i äkta tarv landsvägsanda så spurtade jag som tack för två varv på rullen. Jag förstår om dom andra blev förbannade på mig. Hoppar över dragjobb i an avhängd grupp och ska sedan spurta... Jag kunde förvisso skylla på att jag hade mina tre lagkamrater 1½ minut framför mig... Vi gick i mål någon gång efter klockan sex på kvällen. Skulle tippa på runt tio över sex. Jag var hemma, oduschad, vid åtta. Började jobba klockan nio och slutade sju i morse. Hänger ni med? Kom hem, sov nästan en timme på soffan och började jobba som funktionär på Falu CKs Gran Fondo klockan nio. Kom hem tio över fem idag. Rätt krispig i kroppen. Men blir jag inte sjuk så kan kroppen nog få lite skjuts, bara jag får ta det lugnt ett par dagar. Jobbrelaterad formtopp är inte att underskatta. För er som inte har tid att formtoppa er med mycket träning så går det lika bra att formtoppa sig med arbete. Gärna nattarbete. Kör en grisvecka på jobbet, gärna med många nätter. Följt av en lätt arbetsvecka utan nätter och din kropp kommer kännas prima ballerina. Eftersom jag blev avställd uppför av dom bästa i Sverige i fredags så har jag beställt ett par sådana här: Nano Om man inte är snabb får man skaffa sig snabba prylar. 080620 12:32 Tjipp! Jag var topp fem över Gesunda igår, första gången.. Var loss en kortis med Steve, ett par Cykelcity och en till velocipedryttare. Benen kändes bra ända till Orsa. Där skulle vi köra backvarvet med fyra backar två gånger. När vi gick in i första backen satt jag för långt bak. Trodde dock att jag hade 50 par pigga ben framför mig, men det var då tusan vad dåliga svenska eliten var på att cykla backe. Detta gjorde att jag fick lägga mig i omkörningsfil för att avancera. Jens kom också i omkörningsfilen och passerade mig. Han tryckte till ordentligt mot slutet av backen för att ansluta till täten om kanske 15 man. Jag orkade inte hänga på utan blev förste man att inte hänga med. Hamnade med en Cykelcityåkare som av någon anledning inte ville ikapp. Hörde inte vad han sa, men hjälpa till ville han inte. Forceringen i första backen kändes också i andra backen då den kommer direkt i botten efter första backens utförskörning. Så även här hamnade jag i täten i andragruppen som bildades. Ingen panik dock då avståndet var kort och farten hög. Vi kom ikapp igen lagom till tredje backen. Även här gick det ganska bra men inte tillräckligt för att hänga på dom snabbaste. Jag tänkte dock att till fjärde och efter fjärde backen var det en del plattåkning att återhämta mig på. Så andra varvet i backarna kunde kanske gå bättre. Men så precis när man når botten av tredje backens utförskörning så punkterar jag. Plattåkningen där jag skulle återhämta mig blev utbytt mot bakhjulsbyte och febril jakt. Jagade hela vägen till och över fjärde backen. När man svängde ut på riksvägen som ledde oss mot Orsa igen så lyckades jag ansluta. Men det hade kostat en hel del finkrut. Så jag började dela ut lite av min marsipan som jag haft i bakfickan till mina lagkamrater. Gissade nämligen att nästa backvarv skulle bli övermäktigt. Men som tur var för mig så hade Jens Westergren, Nicklas Axelsson och Johan Lindgren gått loss. Det gjorde att farten inte var riktigt lika hög i backarna andra varvet. Trots detta så delades klungan upp en hel del men jag lyckades komma tillbaka likt en gummiboll varje gång. Vägen tillbaka till målet från Orsa gick i återhämtningens tecken. Fick göra något litet jobb ibland bara men hade inte så mycket kräm i påkarna. Kilometern eller så innan Gesunda så attackerade jag. Blev inhämtad lagom till backen började. Inte så begåvat kanske, men kul. Klarade mig med nöd och näppe över backen men tappade lite i igångdragen i botten på utförskörningen. Hade dock god hjälp av Tom Wieselblad och ett par Vallentunapojkar. Vi kom ikapp klungan på broarna och jag avancerade direkt för att attackera. Jag förstod ju att jag inte skulle ha något att hämta i en spurt. Många andra verkade dock hoppas på en spurt då det var ganska passiv körning. Jag kastade in en attack som snabbt blev inhämtad. Höll mig fortsatt långt framme och attackerade igen kort efteråt, denna gång med mer fart och jag kom loss ett par kilometer kankse.. Blev inhämtad med drygt två km kvar och kom inte fram tillräckligt för ytterligare attacker... Klamrade mig fast i slutet av klungan för att få samma tid och inte släppa någon lucka. Trött var jag och kom i mål som 43a. Idag är det Soldvarvi och jag ska inte sitta för långt bak och jag ska inte punktera. Kanske kan jag bli 42a då.. 080619 23:41 Jag har nyss ätit mat. Har inte hunnit med så mycket av den varan idag tyvärr. Jag tänker alltid inför långa tävlingar på att jag borde äta och dricka lite exta. Men så får jag mycket att göra och glömmer bort oviktiga saker som mat och dryck.. Men nu är jag alltså mätt och inte längre törstig. Vi har haft besök här i kväll av Klara, Emelie och Jens. Fikade goda kolhydrater också. Ebbah fick present, och hela familjen fick ett kort. Deras tös, Klara, fick också en present. Jag hade tänkt rulla lite idag och smaka på benen eftersom jag vilade helt igår. Men jag har inte haft tid tyvärr. Men jag har ju över 18 mil på mig imorgon att komma igång. Taktiken imorgon är rätt simpel. Jag vinner. Marcus Ljunqvist har fått order från Bjarne att ge mig en behaglig resa. Vi får väl se om han klarar av uppgiften. Johan Landström, Jens Westergren, Jonas Djurback och Hendrik Sjölund får väl assistera mig också så gott dom kan. Eller nåt. Men vi har ett grymt lag så det ska bli skoj. Landström och Ljunken har/ska efteranmäla sig. Det är alltid kul att köra i bra lag. Om benen vaknar på rätt sida det vill säga, annars kvittar det i vilket lag man kör i. Jag har nog kanske nästan packat allt också. Inte illa pinkat, klockan har ju inte ens passerat tolv. Bilen åker 06.45 imorgon.. Frän känsla för Fränk Schlek här, att se ett räcke och några trädtoppar. Då vet man fan inte hur det ska sluta. 080618 10:30 11/10 Norberg, Norbergs CK 12/10 Kumla, Almby IK 18/10 Stockholm, CK Valhall 19/10 Södertälje, Södertälje CK 1/11 Falun, Falu CK 2/11 Borlänge, Borlänge CK 22/11 Jönköping, IKHP 30/11 Göteborg, Mölndals Dessutom arrangeras tidernas första SM den 29:e november. Är man snabb nog kan man få en blågul tröja alltså. Hantverkare kan fan det här med att lukta illa. Det var nyss några här och installerade vår diskmaskin. Det krävs tre manliga karlar för att göra det jobbet tydligen. När dom gått så luktade det askfat i hela köket och hallen. Fifan. 080617 21:53 Idag var jag så kass. Trodde inte att det gick att vara så kass. Men idag ville jag bryta träningstävlingen. Bryta en jävla träning. Men jag var så förbannat uppgiven att jag bara ville vända tempocykeln och rulla ner igen. Eller sätta mig i diket och gråta en skvätt. Men jag fortsatte och trampade nästan hela tiden tills jag kom i mål. Fredrik Ericsson vann. Skräll..... Han är jävligt snabb och körde på 1.07.29. Patrik Stenberg körde juniorutväxling och blev tvåa på 1.12.06. Hans första femma. Eller femtioetta som denna bana är. Djurback trea på 1.12.30(?) och Löfgren körde in på 1.14.10. Min egna tid vet jag inte exakt. Jag vet antalet minuter och det räcker. Jag var kass. Nu ska jag gräva en grop. 080616 19:18 Vet inte vilken bild som orsakar störst chock hos er: Från www.mathiasbergkvist.com Från www.cykelklubben.se Visserligen har Palmberg en cyclocross, men han var med på en landsvägstävling i söndags. Inte illa pinkat. Nu har solen kommit fram. Om det inte vore för att någon uppmärksammat mig på möte kl. 20 så hade det ju varit cykelbart ute nu... 080616 14:08 Idag skulle jag ju cykla hade jag tänkt. Så jag bytte om, fixade med hojen och sån skit. Insåg att posten borde kunna komma ganska snart.. Jag väntar paket. Så jag tänkte att jag skulle vänta in posten innan jag stack. Posten var jävligt sen (sommarvikarier) och som salt i såren så var det bara paket till Ronya.. Extra härligt var att det började regna när posten kommit. Nu ösregnar det och jag sitter här och väntar. Det blir kanske en kvällstur om det slutar regna. Efter två regnturer i helgen så var min cykel skitig. Nu är den ren och därför måste jag ha sol för att kunna träna. Om något positivt ska komma ur det här så vilar jag ju nu, precis som planen sa. 080615 22:24 Jag har en filmsnutt i min mobil som visar en manlig svensk elitcyklist av hög klass, som cyklar naken ner i en sjö. Jag vet inte riktigt om jag skall lägga upp den här på hemsidan.. Väntar nog någon dag till tror jag... Idag har jag setat på tempocykeln i tre timmar och 20 minuter. Körde banan som skall användas under tempo-SM. Körde den 51 km långa banan i distansfart med vanliga träningshjul på 1.31.30 ungefär. På tisdag skall vi köra en träningstävling på banan. Då med full tempoutrustning. Hur mycket snabbare går det då tror ni? Jag skulle tro runt 20 minuter snabbare. Min fru tog barnen och lämnade mig idag, så morgondagens vilodag kanske ersätts med 6 timmar distans eller något annat tidsfördriv. Planen för Sollerön har innehållit för lite distans. Men jag vill ju köra snabbt på tisdag också.. Fast tävlingarna är ju det viktigaste, frågan är bara om vila eller distans är bäst för succé på fredag... Vi i Falu CK kommer till Sollerön med ett starkt lag, Jonas Djurback, Jens Westergren, Hendrik Sjölund, Erik Rindborg, jag och så Johan Landström som det verkar. Nästan alla har backar som styrka, och så har vi Johan då som har sin styrka som styrka.. Det blir nog bra det. Nu ska jag äta upp allt onyttigt i hemmet. Ciao. 080614 21:21 Idag har det varit ös tycker jag. Men så är jag ju en slö person också. Dagens event var ju Bojsenkarnevalen eller vad den nu hette. Skitkul för Emily, trots regn. Filip hade också kul. Men utan karnevalen. Han nöjde sig med alla härliga vattenpölar som han kunde plaska i. Jag hade väl kanske inte riktigt lika skoj, men det var ju inte för min skull vi var där.. När jag tröttnat tillräckligt länge så gick jag och Filip hem. Ett tag senare gav jag mig ut på cykeln. Körde lite distans med en skön intervallmix. Blev helt slut, så rackarns skönt. Imorgon har jag tänkt köra lite tempohoj och på tisdag är det träningstävling i just tempo. Det ska bli spännande. Fick ett "personligt" mejl från dugast med en "personlig" fil bifogad med lite info om däcken 2008-2009. Undrar hur många "personliga" mejl dom skickat ut idag och vilken stackare som fått äran att döpa om filen så namnet passar alla som skall få mejlet och redigerat texten i filen så namnet står med.. Nu ska jag snart äta goda kalorier. Hejdå. 080612 23:40 Var ut på en liten raggarrunda ikväll. Efter en stunds letande hittade jag på en liten Polska som såg ut att vilja ha sällskap. Inga ord sades utan vi smög iväg ut mot skogen. Jag gled in bakom hennes varma bakdel. Pulsen steg, andningen blev häftigare och jag kände hur hjärtat bultade. Jag fick en varm känsla i hela kroppen och kände att mina handflator blev fuktiga av svett.. Hon var ganska lätt i kroppen. Men när det blev lite motigt så valde jag att lämna henne. Men vi hade några härliga minuter. Nästa napp var en timmerbil. Denna var betydligt mycket tyngre och det gick således att ligga längre på rulle. Fick trampa ur tyngsta växeln. Borde skaffa en 11:a till träningshjulen... Jag har alltså kört fattigmanspace idag. Jagat lastbilar, timmerbilar, tankbilar, husvagnar och annat med bra lä. Efteråt körde jag en del spurter på 15-20 sekunder. Bara för att bli lite mosigare i benen innan jag rullade hem. Emily har förskoleklassavslutning imorgon, hoppas att det inte gusregnar då som det gjorde idag. Vi skulle till sjukhuset för att ta bebisfoto till tidningarna, alla fem var med på kortet. Sen åkte vi till tandläkaren där Emily skulle kollas. Bara räkna tänder skulle dom göra. Jag tog hand om Filip så länge, det skulle nog gå bra trots den tråkiga miljön. Tiden gick och jag försökte underhåla så gott det gick. Och så gick det lite mer tid, jag och Filip åkte hissen upp och ner några gånger. Dom kom inte ut från den där tandläkaren.. Filip började underhålla en dam som väntade på sin tur, gav henne tidningar och leksaker.. Vi åkte lite mer hiss och så plötsligt kom dom ut. Emily hade fått tre (3) saker som belöning. Sen när får man så mycket hos tandis? Dom hade hittat ett litet hål i en liten tand. Därför tog det sådan tid. Röntgen och sån skit, ni vet.. Imorgon är det vilodag. Efter tre hårda dagar så är det dags. I helgen hoppas jag kunna slakta sönder mig ytterligare. Det ser jag fram emot. 080612 10:00 Bon dia, Igår körde jag sjulsarvsbacken. Eller den där smala och branta på SM-banan. Ni vet? Okej, backen som förut var startbacke på Långa Lugnet då. Är ni med? Nåväl, jag hade tänkt träna ensam men Oscar ville ha lite sällskap. Han kom förbi och fick se mig montera inte bara en spacer, utan "The spacer". Den var nog 2.5-3 cm hög.. Sänkte nämligen styret med 1.5 cm till igår. Upplevde nämligen i tisdags att jag satt som ett sjöodjur på cykeln. Efter att ha bara kört MTB ett par veckor bordre ju racerstyret ha upplevts som lågt. Men jag tyckte det satt högt. Så nu är det åtgärdat. Sadelstolpen skall bytas ut mot en utan setback och sedan kommer jag sitta som en kung på hojen. Det regnade när jag och Oscar skulle ut. När tränade jag i regn senast egentligen? Kändes till en början inget vidare. Jag som annars brukar gilla regn. Det är ju i regnet man får lite hårdhet. Till skillnad mot solskensturer då allt bara går lätt. Oscar och jag cyklade till Lugnet och startade intervallerna utan mer uppvärmning än cykelturen till Lugnet. Jag var lite sliten i tisdags och var lite osäker på hur dagen skulle gå. Klippet saknades och jag accelererade som en segelbåt. I första intervallen lyckades jag vara före Oscar upp. Men i andra och tredje fick jag vika ner mig och komma upp till hopptornskorset aningen efter honom. Men så i fjärde intervallen så startade Oscar på lilla klingan fram och jag kände att jag hade bra kontroll, ökade farten lite i andra branten och han fick syradöden och försvann bakåt. Denna vann jag ganska lätt men misstänkte att hans låga fart uppför gjort att han hade gott om energi till den femte intervallen. Vi körde igång den femte och han lade sig på mitt hjul. När jag efter runt 30 sekunder skulle vända mig om, åt vänster, för att se vart han var så såg jag honom inte. Jävlar, han attackerar på högern var min första tanke [bergspriset på Billingeracet, Ljungberg..]. Men när jag vände mig om åt höger så var han inte heller där. Riktig syradöd alltså. Jag kom upp på toppen med så stor lucka att jag inte såg honom alls. Hade lite tidspress innan jag skulle hämta Emily på förskolan så jag beslutade mig för att trampa på. Körde sjätte intervallen ensam och när jag åkt utför och var på väg mot min sjunde så mötte jag Oscar som sa att han hade majbrasor i benen och att han skulle vika av och köra hem. Jag körde totalt tio intervaller och alla på femtiotrean fram. Kändes skönt att ha gjort ett riktigt hårt pass trots slitna ben. Mot slutet tittade också solen fram.. Min plan är att vara lite sliten hela denna vecka och i början på nästa. Sen ta det lite piano och vara pigg på midsommarafton. Idag hade jag tänkt köra lite tempohoj men har härligt ont i en led i handen.. Kanske börjar bli dags att kolla upp mitt återkommande ledbesvär? Jag överlever ju, men sitta i tempoställning och greppa styret går fetbort. Får bli räcertur istället. 080610 22:12 Det roligaste under Lida Loop måste nog ändå vara Mattias Bergqvists landsvägsliknande attack. Pang sa det och sedan skickade han i alla watt som den där stora kroppen kunde prestera. Hela gänget fick lida. Mer sånt. Det är för mycket nötande i MTB. Alla sitter och smålider lite och sedan så höjer någon farten litet för att se om något händer. Nä, mer attacker vill vi se. Spräcka fältet och låta tunnisarna bita styre. Jag har idag börjat med något på sidan som ni säkert längtat efter. Ni vill ju gärna länka till mina härliga dagboksinlägg som ni bara vill dela med er av till alla ni känner. Tills igår har man bara kunnat länka till en månad i taget och då blir det väldigt mycket letande för den som får länken. Men detta inlägg och dom två föregående går det nu att länka direkt till. Jag har en ambition att, när jag gått i pension och har tid över, göra så att alla äldre inlägg också blir länkningsbara. Om du vill länka till detta inlägg så är detta koden du behöver: "a href="http://www.henrikoijer.com/dagbok0806.html#080610" innanför ett par <>. Men det fattar ni nog. Väl? Hajar ni? Ni slänger bara in lite år, månader och datum som passar för inlägget ni vill länka till senare i livet. Idag körde jag Ingarvet GP. Oscar bönade och bad om Ingarvet igår. Jag hade ingen lust egentligen men insåg snart att min chans till syra var nog Ingarvet. Så idag frågade jag om jag skulle ragga folk och det tyckte han. Vi skulle köra. Jag sms-bombade alla i min telefonbok inom 5 mils radie som ägde en landsvägshoj. Några timmar innan det var dags så bangar initiativtagaren Oscar! Trodde jag skulle bli själv kanske. Kom dit, det var tomt. Sen kom plötsligt Jens. Han rullade iväg för att se om några var längs banan och då kom Djurback. Nu skulle vi bli minst tre iaf. Men Jensa hittade på två vilsna högskole-elever och deras mäktiga ledare Lars-Åke Östlin som yrade runt borta vid mållinjen... Fy fan va jobbigt det blev. Jens var snabbast. Hade snabbast tempodräkt och snabbast hjul också. Men jag har nu ett hemligt vapen. Jag kallar den Jens-dödaren. Väldigt effektiv mot alla utbrytningsförsök som Jens gjorde. Jag tror jag fångade in alla hans attacker när jag fyrade av mitt hemliga vapen. Det fungerar lite som en elpistol, genom att det paralyserar Jens så att han inte kan förmå benen att trampa och därmed blir han inhämtad. Väldigt effektivt och något som jag skall ta med mig till kommande tävlingar. Ebbah ligger i sin lilla bädd här framför mig och sket precis nu. Det blir några bajsblöjor om dagen.. I förmiddags så bar jag båda mina bäbisar samtidigt. Inte så tungt att ni behöver bli impade kanske. Det knepiga är att få upp båda på varin axel.. Sen i eftermiddag slog jag barnbärar-rekord då jag bar dom två stora barnen i familjen. Imorgon ska jag nog försöka mig på ett hat-trick. Drottningen i familjen har haft en lite tyngre dag idag. Jag gissar att det är lite baksmälla från i söndags då jag övergav familjen för att cykla 65 km MTB med 1000 andra bortingar. Nästa race som jag laddar för är Solleröloppet. Jag har kollat tillbaka lite på hur jag tränade inför det loppet. Jag hade nämligen mitt livs form då tror jag. Efter att ha granskat dom två veckorna som ledde in till midsommarafton och Solleröloppet så kan jag bara konstatera att jag tränade väldigt mycket förra året... Fredag:: Solleröloppet - i mitt livs form Torsdag: rulla 1 timme Onsdag: 4 timmar lättdistans. Happyride och sväng ner i gruvhålet! Tisdag: 3½ mtb på förmiddagen backintervaller med högskolan på eftermiddagen Måndag: vila Söndag: borlänge tour tempo Lördag: borlänge tour XC Fredag: 5 h på förmiddagen, cyklade till borlänge och körde prologen Torsdag: vila Onsdag: eurosport gp Tisdag: vila Måndag: 2-3 h mtb Söndag: lida loop Så gjorde jag då. Lite annat upplägg i år, men jag hoppas på god form ändå. 080609 16:10 Jag skrev inget om gårdagens lopp igår. Det är lättare att skriva när det går bra. Ännu en gång har jag kört skallen i väggen. Jag är snabbare än i fjol. I år lider jag inte tills jag släpper, det går bra, sen lider jag när dom snabbaste kör riktigt snabbt. Och då släpper jag. På Lida Loop igår gick allt jättebra hela vägen till sista skogspartiet innan varvning. För där var det några snabba killar som var sugna på spurtpris tror jag. Eller så hade dom bara bråttom. Jag tappade väl någon meter på killen framför och Jens ropade åt mig att inte släppa lucka. Jag höll nere avståndet framåt men bakom mig blev det lucka istället.. När vi kom ut så var gruppen som hade bestått av 8-9 man i småbitar. Daniel tog spurtpriset såg jag. Sen blev han lite trött. Vi passerade langningen och jag tog en flaska. Jens och Palmberg passerade och jag hakade på. Framför oss hade vi Seglarn Edin och Daniel och dom hade Mattias Bergqvist, Max Öste McDonald och Lars Bleckur framför sig. Vi går in på diagonalen, 700 meter ruffig stig. Eftersom jag hade det lite tufft i stigpartiet före varvning och farten var på max även efteråt så var det jobbigt med stig. Palmberg gled ifrån Jens och Jens gled ifrån mig. Men inte med så mycket. Jag klantade mig gång på gång så jag tätade aldrig luckan. Den utökades dock inte, trots misstagen. Jens var nog lite trött han också. När vi kom ner på motionsspåren så trodde jag aldrig att Jens skulle kunna täppa luckan framåt då den nog var ganska stor. Jag hade runt fem sekunder upp till Jens och trodde att jag skulle ta honom på nästa stig åtminstone. Jag ser dammet efter tätgruppen samtidigt som jag dammar på i hyfsad fart. Försökte ta något att dricka efter Diagonalen men flaskan måste ha ramlat ur i den ruffiga terrängen. När jag kommer ut på grusvägarna så ser jag tätgruppen samlad med en jävla Faluåkare på sista hjul. Fanskapet klarade att täta luckan. Efter loppet berättade Jens att Bleckur hade punkterat, annars hade han nog inte kommit ikapp. Edin står och kränger av däcket. En gratisplacering, tänker jag. När vi går in på andraloopens andra stigparti är jag 30 sekunder från dom sex cyklisterna i den töntiga tätgruppen. Tänkte på Långa Lugnet och att jag där lyckades täta 30 sekunder. Tänkte också på hur trötta vissa av dom i täten hade sett ut bara någon kilometer tidigare. Så jag kör så hårt jag orkar. Hoppas att någon skall droppa från tätgruppen och göra mig sällskap. När jag kommer ut ur skogen igen ser jag dammet från dom, men närmre kommer jag inte. Nu slår jag istället av på farten när jag inser att täten är borta för denna dag. Jag har ju trots allt inget att dricka och väggen är så onödigt jobbig. När jag kör igenom grustaget så ropar en man att jag är halvminuten bakom. Har dom tagit det lugnt ett tag, funderar jag. Kanske ska jag göra ett nytt ryck för att försöka ta in tid. Passerar ett par hundra meter senare en man som tittar ner på sin klocka och säger; "två och en halv minut upp". Det lät mer som sanningen i mina öron. När jag ska till att varva inne på målområdet efter en loop i ensamhet får jag höra att jag är fyra minuter efter. Och att en grupp cyklister är på väg ikapp. Kul. Det kom 6 cyklister tror jag. Dricker så mycket jag kan nu när jag får min andra flaska för dagen. Kämpar för att hänga på gruppen och kanske bli lite piggare efter sportdryck och några minuter på rulle. Men sistaloopen består av mycket stig och små backar. Jag får tyvärr ge mig. Passerar lite senare en från gruppen som också fått vika ner sig. På slutet av sista loopen kommer en urstark Stefan Carlsson ikapp. Kör som en motorcykel på grusvägarna. Min räddning är att jag klarar hans första attackförsök. Och att han inte var den vassaste kniven i kökslådan när det kom till stigkörning. Han ber mig hjälpa till med dragjobbet med någon kilometer kvar, men jag förklarar att jag är rökt och att han kan få passera målet före mig. Alltså sålde jag en placering för några kilometers snålskjuts. Men med 13-14 hundra meter till målet så kör han på i ett motlut och jag släpper hans rulle.. Trots all vila jag fått. Jag blev tolva. Efter femma efter första loopen, sjua efter andra och tolva i mål.. Detta var väl min expressberättelse från loppet. Jag tar med mig flera saker från detta lopp, känslan i benen, placeringarna in på stigarna och farten. Att jag klantade mig på Diagonalen beror inte bara på otur. Jag bröt inga nyckelben, hamnade inte bakom någon som vurpade, knäckte inget på cykeln. Jag var trött, och då är det lättare att göra misstag. Klicka ur pedalen när jag kör med landsvägs skor och sån skit kunde jag ha undvikit om jag bara tränat lite hårdare i några år. Skaffat bättre lungor och ett starkare hjärta. Men jag närmar mig en framskjuten placering. Denna gång var jag fem sekunder för långsam på 700 meter ruffig stig. Nästa gång går det kanske vägen. Det är bara att köra skallen i väggen igen nästa gång. Landsvägsskorna var förövrigt grymt sköna att tävla med i hettan. Säkert sköna även om det inte är varmt. Hittade en bild på nätet som visar mig efter målgång, jag var vacker: www.pixbox.se/pic_show_id21143223.html 080607 22:22 Godkväll. Jag har nyss vaknat upp ur min "söva Filip sömn". Där jag går in med Filip och är med honom tills han somnar men somnar också själv. Är rätt trött idag då dagen började redan vid halv fem. Jag har varit uppe sedan strax före fem i morse.. Trött cyklist. Men då har jag iaf vänt dygnet så att säga till imorgon då jag åker kl. 06 härifrån mot Stockholm och Lida Loop. Det ska nog vara så härligt varmt imorgon. Så jag har förberett mig lite. Jag har gjort ett par "luftiga" handskar. Det blev inte så snyggt, men det är insidan som räknas... Jag tog helt enkelt ett par gamla handskar från 07 och klippte av tre av fingrarna på varje hand. Sedan valde jag noga ut några ställen att klippa luftningshål i. Jag funderade vidare på hur jag ska undvika att bli onödigt kokt i hettan och kom bland annat fram till att köra i landsvägsskor. Dom är jättemycket svalare än mina MTB-skor. Så det har jag också varit ute och provat. Känns skitbra faktiskt. Härligt med små hål i sulan som plockar in luft och dom generösa ventilationshålen på skons sida. Som en liten bonus får jag 340 gram mindre på fötterna och pedaler som är 85 gram lättare. Bara bra alltså. Nu gäller det bara att jag inte ska behöva klicka ur pedalen under loppet.. Har övat lite i skogen idag och det gick bra, men det blir något annat under stress och med mjölksyran sprutandes ur öronen. Det gäller ju att komma i pedalen också i starten, annars står jag kvar där nere när täten passerar över pulkabackens krön. Både handskar och skor kändes väldigt bra idag. Benen också för den delen. Men dom är väl inte så viktiga? 080606 22:47 Jag börjar med att säga att jag såg på Plus med Sverker idag. Dom/han konstaterade att sportdryck var dåligt för alla som tränade under 90 minuter. Man blir bara fet av den. Och visste ni att en påse Vitargo innehåller motsvarande 23 sockerbitar!? Vatten och frukt skulle man hålla sig till om man inte sprang marathon eller cyklade 12-milalopp. Springer man bara en timme så gör man bara av med 400 kalorier och då behövs verkligen ingen sportdryck. Det är alltid kul att lära sig något nytt. Sen det här med orättvisorna i cykelsverige.. JämO skulle behöva se över prispengarna på våra tävlingar. Titta bara på Lida Loop: Damer, 5 priser: 10.000 4.000 2.000 1.000 500 Herrar, 7 priser: 10.000 5.000 3.000 2.000 1.500 1.000 500 Nu kanske någon smartskalle tittar på dessa siffror och kommer fram till att det är synd om damerna, färre får pengar och dom får dessutom mindre pengar förutom för segern.. MEN. Det är herrarna det är synd om. Det är nämligen 15 anmälda elitdamer som kämpar om 5 prispengaplatser. Alltså får 33% av fältet prispengar. I herrelitklassen är det 70 anmälda som kämpar om 7 åtrovärda prischeckar. Alltså får endast 10% av fältet pengar. Om vi säger att cyklisterna skulle gå ihop och dela på alla prispengarna så får damerna 1066 kronor var och herrarna 328 kronor var. Är det vad ni kallar rättvist? Är damerna mer än tre gånger så mycket värda som herrarna? Nä, fy katten vad livet är orättvist. Och nu menar jag inte att damerna inte förtjänar dom där slantarna. Jag menar bara att herrarna borde få mer. Och ingen skam över Lida Loop heller, det är en av Sveriges bästa tävlingsarrangörer. Bara vår orättvisa värld som vi tvingas leva i. Jag har förresten kollat i startlistan för söndagen, och sett att jag blir tia om inget oväntat händer eller snabbare cyklister bryter. Jag hade lovat barnen och familjen att jag skulle bada ( i en riktig svensk sjö med iskallt vatten ) imorgon, men Emily har fått feber. Så jag kanske slipper... Imorgon ska jag försöka vila lite mycket och dricka lite mycket. Och så rulla en timme för att se om kroppen lever inför söndagen. Det här med väder är lite kul tycker jag. Extrema väder speciellt. Som denna underbara hetta vi belönats med senaste dagarna. Idag var Falun varmast i Europa (!!!). Årets varmaste svettdag. På Lugnet hade 32.3 grader noterats. Det är fan lite ljummet det. I Spanien har dom bara haft 31,4 grader. 080606 08:35 God morgon igen. Igår var jag ute på en fin tur. Temperaturen varierade mellan 26 och 32 grader enligt min pulsklocka på styret. Snittet under passet blev 29 grader vilket måste anses som lagom för en cykeltur i skogen. Jag körde lite drygt två timmar på härliga "hemmastigar". Började via Gamla Berget som också är kvarteret där jag växte upp. Sen bar det av mot Stångtjärn och vidare mot Källslätten. Härligt mos. Även om kroppen var sliten så var det skönt att cykla igår. Jag gillar värmen och en plan bör fullföljas för önskat slutresultat.. Igår kväll fick jag ett sug i kroppen. Människokroppen är ju en fantastisk skapelse som kan säga till oss om det är något som saknas. Behöver kroppen vila så blir vi trötta, är vi hungriga så förser vi oss med mat. Igår fick jag ett sådant sug efter choklad. Och jag ansåg givetvis att det alltid är bäst att lyssna på kroppen. Det blev en härlig 200 grams chokladkaka med Non Stop i. Jag njöt av alla 1060 kalorier. Idag ska jag inte cykla en meter. Får bli en dag med familjen så här på den röda fredagen. 080605 10:53 Ah. God morgon på er alla. Ronya väckte mig vid nio idag. Har en del töntiga saker att göra idag faktiskt. Borde också träna. Men. Igår när vi tävlingstränade var jag grymt sliten. Det kändes redan på "uppvärmningen" att det skulle bli en tuff dag. Oscar tog starten, jag låg som tvåa och Micke som trea. Men i backen körde dom ifrån mig några sekunder. Vid varvningen ser jag dom framför mig, men så slår Oscar plötsligt av på tempot och kör raka vägen hem. Eller bort från varvet iaf.. Så kvar är jag och Micke som nu leder över mig med runt sex sekunder. När Micke leder över mig efter första varvet vet jag att det blir tufft att hämta in honom. Då hans styrka är att köra jämn fart och kan köra snabbare på slutet än i början av tävlingar. Själv brukar jag kunna ha några snabba varv innan orken tryter. Men jag tänkte för mig själv att sex sekunder eller så var ju inte så farligt. Det kan jag nog plocka in. Men jag tappade, tappade och tappade på första halvan av andra varvet. Hoppades på att en självmordsattack utför skulle kunna täppa igen en del av luckan. Men Micke bara gled iväg. Så utan motivation bestämde jag mig för att i alla fall köra runt alla fem varv nu när jag ändå var på plats. Jone körde lite intervaller till näst sista varvet då jag gjorde honom sällskap och vi hade en liten kamp om förlorarplatserna. När vi gick ut på sista varvet hade han en liten lucka. En lucka som jag lyckades täppa till lagom till toppen på berget. När vi skulle köra utför tänkte jag att om jag ligger tillräckligt nära nervvraket Jone så kan jag nog stressa honom till misstag. Och han punkterade så jag kunde defilera in i mål som klar tvåa. Men det var ingen bra dag. Snabbdistansen i tisdags satt hårt i benen. Träningen idag bör dock genomföras för önskat resultat på framtida tävlingar. Så det blir att bita ihop och ge gärnet ännu en dag. 080604 09:43 Ikväll är det träningstävling på Jungfruberget. Klockan 18 samlas vi som vill vara med. Jag har sett några bilder på nätet från Långa Lugnet, och jag ser helt oberörd ut av ansträningen. Not. Foto: http://ifarliganilssonsvrld.blogspot.com Foto: http://picasaweb.google.com/mtblarsa/LNgaLugnet2008 Nu har jag smällt i mig en kolhydratrik frukost och dagen kan börja. Glöm inte att jag körde in cirka 30 sekunder på tätklungan i lördags. Dom i täten trodde inte det var möjligt, dom jag åkte med innan trodde inte det var möjligt. Den enda som trodde att det var möjligt var jag, och det räcker ju. 080603 22:52 Idag har jag kört vad man kan kalla för snabbdistans. Körde Långa Lugnets bana. Från startlinjen till målet, exakt som i lördags. Denna gång tog jag mg runt på 2.51.40. Med sällskap och lite mer att dricka hade det givetvis gått snabbare på samma ansträningsnivå. Nu snittade jag 76.5 % av min maxpuls. Och fick alltså en tid som var 15 minuter och 35 sekunder långsammare än min tävlingstid. På förstaslingan som tog 34.51 på tävlingen var jag nästan sex minuter långsammare idag. På den långa andraslingan som på tävling tog 2.01.14 tappade jag "bara" knappa tio minuter. Så nu vet ni det. Jag blev trött idag så det får räknas som ett bra pass. Har som vanligt lite klent med tid så det blir inte så mycket bokstäver åt er idag heller. Dagens tråkiga nyhet är att den fina asfalten mellan Stennäset och Bergsgården har fått oljegrus på sig. Så nu går rulla runt Varpan med racer fetbort. Jens vann Köpings GP ikväll. Han har alltså vunnit två tävlingar dom senaste fyra dagarna och det i två olika discipliner. Det är inte fy skam. Jag får hoppas på att en liknande pappaeffekt drabbar mig snart. Det är ju långloppscup i helgen, Lida Loop, och där går det ju att skrälla. Det såg vi förra året. Kanske är det min tur denna gång... 080601 22:42 Idag har jag vilat. Efter gårdagens hårda tävling i värmen så behövdes det verkligen en rastdag. Några trötta falubor har dock tränat fem och en halv timme så här dagen efter Långa Lugnet, jag säger då det.. Jag har bara varit småbarnspappa idag. Varit på stranden och sån skit. Grillat lite kött och sån skit. Handlat ett par gånger och sån skit. Bytt en massa blöjor och sån skit. Ja, ni vet livets härligheter. Jag har faktiskt varit ner i sjövatten idag. Bara upp till vadmusklerna ungefär, men det är inte illa. Innan familjelivet kunde jag undvika sjövatten hela år. Det var inte så farligt faktiskt. När väl fötterna väl domnat så kände man inte hur iskallt det var. Filip gillade det dock, han älskar vatten. Emily blev lite ledsen över att hon inte klarade att doppa sig i isvattnet. Hon är härlig, men ställer kanske lite för stora krav på sig själv ibland.. En bonusbild, jag och mina bebisar på BB: Jag återkommer någon annan dag med något cykligt.